...and then you die!
Ja va ska man säga har suttit på skolan med Helena idag ochpluggat till tentan, har gått ganska så bra men jag har inte rätt fokus och inte rätt koncentration. Men jag hoppas att det kommer att gå vägen iaf. Jag hoppas att det går bra för familjen att jag är borta även imorgon så det sista kan sätta sig.
Kan tycka att det är jobbigt då jag inte tar av min tid utan av andras och kan ju inte sluta fundera vad som är rätt och vad som är fel!
Har jag gått in på rätt stig denna gång eller famlar jag i mörker och inte hittar ut?
Vad är det avsatt i mitt liv för att förverkliga?
Men då herrens vägar äro outgrundliga så hoppas jag att jag en dag kommer att förstå, kommer att förstå denna orättvisa värld som vi lever i, inte annat än att allt känns totalt värdelöst och att inget verkar rimligt. Jag känner mig som en av de mest värdelösaste människor som inte riktigt kan göra saker och ting rätt och inte kan klara av det som är det mest naturliga här i livet!
Varifrån kommer denna orättvisa till att ha kunna fixa det som gör att våra liv lever vidare?
Varför har vi alla inte samma chans till det, varför varför varför?
Inte konstigt att man känner sig som en liten lort men ska kanske ta steget och hoppa ut i oändligheten och se om det finns något svar på alla frågor, finns en tröst för ensamheten, finns en ro för tomheten.
Det är allt för många som idag inte kan känna denna glädje, denna tacksamhet och lugn. Utan att ständigt behöva jaga efter vad vet jag.
Vi är blott ett sandkorn som strötts av vinden och som inte har en fast punkt.
Vi är blott ett sandkorn som strötts av vinden som leder oss hem tillslut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar